Minitextil

”SPÅR”

Teknik: stenlitografi och broderi samt AR (Augumented Reality).

Varje bild är taggad med ytterligare digitalt bildinnehåll med hjälp av appen Aurasma. Genom att rikta mobilen eller Ipaden mot konstverket framträder andra relaterade bilder på skärmen. Download it and follow auras by Josabet. Augmented Reality – Förstärkt verklighet.

SPÅR – Blylods Kerstin

SPÅR – Textil tradition

SPÅR – Släktled (generationer)

SPÅR – Dalakultur

SPÅR – Hantverk

 

stenlitografitryck på textil 20 x 20 cm

SPÅR – Blylods Kerstin

fotografi av Werkmäster Kerstin från slutet av artonhundratalet

1879 gifte sig Blylods Kerstin Ersdotter med kyrkvärden Werkmäster Anders Jonsson. De bodde på Werkmästergården i Utanåker i Rättviks socken. Under början av 1900-talet var intresset stort för att lyfta fram och föra hantverket och hemslöjden vidare. Arthur Hazelius, Lily Zickerman och Ottilia Adelborg var personer som besökte deras gård under sina resor. Werkmäster Kerstin Jonsson, som hon nu hette, var med och byggde upp dalastugan på Skansen. 1909 ingick hon i styrelsen för den nybildade föreningen Rättvik-Boda hemslöjd.

I min bild har jag med Werkmäster Kerstin, hon syns som en enkel linjeteckning med bara några få drag. Spår av det förflutna och de generationer som funnits före mig. De som gör att jag nu får höra: – Välkommen hem! I min bild har jag också med henne för att jag känner igen den kraft och det budskap som hon kämpade för. Då som nu. Handens verk och värdet av konstnärliga uttryck, utveckling och tillbakablickar.

 

titel Spår-Textiltradition. Teknik stenlitografi på linnetyg och broderi.

Spår – textil tradition

fotografi på personer som klär på sig Rättviksdräkter

I Dalarna är den textila traditionen stark och levande. Folkdräkten bärs vid högtider och textilens språk med symboler och signaler är fortfarande till stor del i bruk. Textila tekniker, material och uttryck är världsvid och har med sina mångåriga influenser och sammanblandning av kulturer skapat ett rikt språk.

I mina bilder ville jag uppnå en känsla av gamla fläckar eller smutsig tapet. Jag också fick associationer till gamla tyger och kläder som genom åren omsorgsfullt tvättats i järnhaltigt vattnet som med tiden lämnat sina spår. Vi har en gammal koffert med dräkter från Werkmästergården där det finns en liten barnskjorta, nu vackert rostfärgad. En skjorta som min farfars mor klädde sin son med för över 100 år sen.

Titel: Spår - släktled (generationer) Teknik: stenlitografi och broderi

SPÅR – släktled (generationer)

fotografi på Jerk-Olof Werkmäster som sitter i en soffa och har en tavla av sin far Jerk Werkmäster bakom sig

– Men är det Werkmäster, så trevligt, sa kvinnorna utanför Konsum som läste på min utställningsaffisch inför en utställning på Rättviks konsthall. Tack, säger jag, så roligt att jag kan glädja. Även om det inte är mig personligen som de menar. Min farfar, konstnären Jerk Werkmäster har satt stor prägel på Rättvik och gett många avtryck och spår runt om i Dalarna. Han är fortfarande levande hos många och hans gärning var betydelsefull. För mig var han betydelsefull i mitt konstnärskap på så sätt att jag fick en naturlig prägel av färg, form och estetiska värden när jag om somrarna som barn vistades i hans miljö på Målargården i Rättvik.

Min farfar var också betydelsefull för att jag genom honom fick möta den levande dalatraditionen där tillhörighet och avståndstagande blev synlig. Jag kände mig accepterad. Jag tillhörde. Men ändå inte.

En historia jag fått berättad är att när jag skulle döpas i Rättvikskyrka var att min farfar emot de namn mina föräldrar gett mig. Som protest bar han inte sin Rättviksdräkt under dopet. En signal som man fortfarande på den tiden tydligt uppfattade.

En annan historia; min mamma packar inför sommaren bara med de barnkläder som bäst stämmer med naturens färger och med Jerks färgskala i blåa och röda toner. Barn var per automatik ett störande element i en estetiskt fulländad miljö. Jag kände mig accepterad. Jag tillhörde. Men ändå inte.

Titel: Spår - dalakultur

SPÅR – dalakultur

fotografi på en raggarbil, en person öppnar dörren och kräks

Spår av Dalakulturen…men så trevligt!
Tillhörighet och gemenskap kan ta sig olika uttryck. Raggarbilarna samlas varje år. Öppna bildörren och kräks. Burna. Älska Sydstaterna, men värna det ”svenska”…

Fotografi av arbetet med bilderna, stenlitografi på Vikmanshyttan

På stenlitografiverkstaden i Vikmanshyttan har jag arbetat fram mina bilder. En gammal teknik där man med en tryckpress som är 100 år trycker sin bild. En sten för varje färg. Slät och len framsida och med en baksida som alla hade olika skrovliga strukturer. Baksidan fastnade jag för, där rostlika fläckar uppstått och bildade former och mönster. Jag var en vecka i stentryckeriet tillsammans med andra konstnärer och med tre litografer och tryckare som med ovärderlig erfarenhet och kunskap om stenlitografi fanns till hands för oss konstnärer.

tryckning av stenlitografi   steblito press Vikmanshyttan

work in progress

Hantverkets inneboende långsamhet och hantverkarens kunnande ger ytterligare dimension till konsten.

SPÅR – Jag har gått tillbaks i mina egna fotspår och lyft fram saker och människor som funnits med på vägen. Ögonblicksbilder och små fragment av händelser, Människan lämnar spår efter sig. Sammantaget blir spåren vår egen berättelse. Gemensamt bildar vi mönster och vi formas av möten och den riktning våra steg tar oss.

Mina verk har motiv med anknytning till landskapet Dalarna där kulturen är levande och den textila traditionen har stark påverkan. Jag har aldrig bott där, ändå kan jag, när jag kommer till Rättvik på sommaren, mötas av – Är du hemma nu, välkommen! Det känns trevligt och välkomnande. Jag känner mig accepterad. Jag tillhör. Men ändå inte. Min släkt från generationer tillbaka ger mig tillträde i en bygd som samtidigt starkt värjer sig mot att välkomna människor som är dem främmande.

När jag arbetat med mina bilder tänkte jag ofta på varför inte det generösa mottagandet som finns för vissa människor inte räcker till för alla människor? Hur kommer det sig att det finns en rädsla för att acceptera och välkomna alla människor?

Jag vill gärna hälsa dig välkommen att tolka och utvidga våra spår och lämningar på ditt eget sätt.

Josabet Werkmäster, Rättvik, juli 2014.

 

Tillbaka